Årets kandidater

Svenska regeringen

På kort tid har den nya svenska regeringen gjort flera allvarliga och alarmerande försämringar av miljö- och klimatpolitiken. Trots att forskarsamfundet varnar för en planetär kris med omfattande konsekvenser för allt liv på jorden till följd av klimatförändringarna väljer regeringen att riva upp styrmedel och stöd som tvärtom borde ha stärkts. 

Sedan den tillträdde har regeringen bland annat avvecklat Miljödepartementet, sänkt priset på fossila drivmedel, slopat bonus malus, ökat milersättningen och minskat anslagen till naturvård. Regeringen har dessutom gjort nedskärningar inom myndigheter som arbetar med klimatanpassning, såsom SMHI, vilket direkt slår mot förmågan att möta klimatförändringar på lokal nivå. Samtidigt öppnar regeringen upp för gruvbrytning i känsliga naturområden och flaggar för ytterligare storskalig exploatering av skog och mark. Inte sällan sker exploateringen i Sápmi utan samernas samtycke. Alla dessa åtgärder går rakt emot forskningens rön och visar på en fullständig ignorans för miljöutmaningarna liksom för alla dem i samhället som faktiskt försöker ställa om. Och ytterst för våra barns framtid.

Klimatpolitiska rådet är tydligt med att regeringens klimatpolitik inte räcker för att nå klimatmålen 2030. Trots detta hävdar representanter från regeringen att Sverige är och kommer att förbli ett föregångsland i den gröna omställningen och att de officiella svenska klimatmålen ligger fast. Om och om igen upprepar klimat- och miljöministern att regeringen vill driva en “ambitiös och effektiv” klimatpolitik och kommer att göra “allt de kan” för att nå de uppsatta klimatmålen. 

När våra förtroendevalda hävdar att läget är under kontroll kring något så avgörande som klimatpolitiken borde vi ha anledning att tro dem. Därför blir regeringens uppenbara lögner så mycket allvarligare. Det är inte första gången Jordens Vänner nominerar en regering för dess grönmålning och oförmåga att leverera tillräcklig klimatpolitik för att klara Pariasavtalet. Men den nuvarande regeringen saknar motstycke. Aldrig någonsin tidigare har Sverige letts av en så klimatfientlig regering som Kristerssons. På kort tid har Sverige gått från miljöförebild till öppet miljöpolitisk värsting både inom EU och internationellt. Långsiktighet och klimatansvar offras av regeringen systematiskt till förmån för rovdrift, skövling och miljöpolitiskt lägsta möjliga ambitioner. 

Det är illa nog att föra en politik som hotar mänsklighetens framtid. Men när regeringen dessutom, trots invändningarna från forskarsamfundet och klimatpolitiska rådet, hävdar att de för en “effektiv och ambitiös klimatpolitik” riskerar de dessutom att rasera vår tilltro till objektiva fakta och forskning. 

​

Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Svenska kyrkan

“I en hållbar värld värnas alla människors lika värde, ekosystemen skyddas och ekonomin respekterar planetens gränser". Som kristna kallar vi det för att ta ansvar för skapelsen”, låter det på Svenska kyrkans hemsida. Kyrkan ska arbeta för att bygga ett gott samhälle, värna alla människors lika värde och handla med omtanke om skapelsen. Tyvärr verkar en del av skapelsen inte lika viktig att värna - den svenska skogen. 

Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare. På sin hemsida framhåller kyrkan vikten av ett hållbart skogsbruk, baserat på fyra hållbarhetsdimensioner: ekologisk, ekonomisk, social samt andlig och existentiell. Kyrkan har också tagit ställning för klimaträttvisa. Läser man vidare i kyrkans Miljöhandbok står bland annat att kyrkan ska ”bibehålla skogsekosystemens hälsa och livskraft och bevara och förstärka den biologiska mångfalden i skogsekosystem”. 

Trots kyrkans värdegrund agerar de som vilket skogsbolag som helst. Ja, man håller rent av ett högre exploateringstryck på sina marker än andra skogsägare. Som markägare utmärker sig Svenska kyrkan även med en extremt hög andel ung plantageskog och med att ha anmärkningsvärt få bestånd av skog av över 120 års ålder. Kyrkan har också anklagats för att skövla skog i Sápmi och för att migrantarbetare som arbetat på kyrkans mark inte fått överenskommen lön. Är det så Svenska kyrkan ämnar värna om skapelsen?

I Svenska kyrkans färdplan för klimatet, som nyligen varit ute på remiss, lutar kyrkan sina beräkningar av skogens klimatnytta på rapporten “Stiftens skogar och skogsbruk ur klimatperspektiv” från Skogforsk. Skogforsk är ett institut som till hälften är finansierat av skogsnäringen (inklusive kyrkan självt) och till hälften av staten. Siffrorna i rapporten om kolinlagring för kyrkans skogar och skogsbruket blandas ihop och är direkt vilseledande.

Klimatförändringarna och artutrotningen är mänsklighetens största utmaningar och det är viktigare än någonsin att hantera dem. Den miljö som den svenska skogen erbjuder är unik och den uppvuxna skogens roll som kolsänka avgörande. Nära 5000 arter är nu rödlistade i vårt land och hälften av dessa är direkt kopplade till skogsbiotoper. Det är därför nödvändigt att Svenska kyrkan börjar ta sitt ansvar och följa sina egna värderingar och mål.

Förväntningarna på att just kyrkan ska vara en värdig skogsförvaltare är högt ställda. Därför sticker det i ögonen på både kyrkans medlemmar och folk i allmänhet att kyrkan, trots att hållbara metoder för skogsbruk finns tillgängliga, fortsätter med kalhyggesbruk och att kalhugga värdefull naturskogket.

Det finns goda krafter inom kyrkan som vill ändra på kyrkans ohållbara sätt att bruka skogen. I kyrkomötet, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ, har flera motioner för att skydda skogen lagts fram. Alla har avslagits. Kyrkomötet har istället beslutat att göra långbänk av hela skogsbruksfrågan genom att skuffa in den i en utredning utan satta tidsramar. Kyrkan behöver inte fler långdragna utredningar. Den behöver skydda sina naturskogar utanför naturreservaten innan de är borta för alltid. Istället för att kalhugga skogar och utrota biologisk mångfald skulle Svenska kyrkan kunna använda sina stora möjligheter att gå före i en omställning till naturnära hyggesfritt brukande. Det om något hade varit att värna om skapelsen. 

​

Foto: Lina Beutler/Ikon

Preem

“Vi är med och gör resan bättre för alla tappra kämpar därute i spåren. Vår resa på Preem går mot en mer hållbar framtid”. 2023 stod Preem som huvudsponsor av Vasaloppet och passade på att ännu en gång marknadsföra sin fossila verksamhet som hållbar. Det som Preem inte verkar bry sig om att skidsportens existens är hotad av klimatkrisen och vårt fossilberoende. Genom sin falska, gröna marknadsföring försvårar Preem för människor att faktiskt handla hållbart och hotar omställningen som krävs för att nå klimatmålen. 

2019 tilldelades Preem Svenska greenwashpriset för första gången, mycket på grund av den planerade utbyggnaden av raffinaderiet i Lysekil. Sedan dess har Preem dessutom fällts av Reklamombudsmannen för sin vilseledande marknadsföring. Även Konsumentverket har gett Preem en varning efter att företaget marknadsfört ett till största delen fossilt drivmedel som ”vägarnas grönaste drivmedel”. Inget av detta verkar dock hindra Preem från att fortsätta lansera nya, vilseledande kampanjer och därmed kvalificera sig för en andra nominering. 

Preem är ett svenskt fossilbolag som profilerat sig som en ledande producent av förnybara bränslen. Man påstår att man utvecklar företaget till att bli koldioxidneutralt. Företaget har lanserat flera produkter som de marknadsför som hållbara och förnybara - som biobensin och biodiesel tillverkade av vegetabiliska oljor och andra biooljor. I verkligheten fortsätter Preem att producera precis lika mycket fossila bränslen som tidigare, samtidigt som de parallellmarknadsför sig som en ledande “grön” energiproducent. Företaget har under hela 2000-talet ökat sin fossila produktion och producerar idag ca tre gånger mer än vad som konsumeras i Sverige. Det mesta går därför på export. 

Förutom den stora fossila produktionen har Preem lagt till produktion av biobränsle. Det kan se bra ut på pappret men sanningen är att biobränslen ger lika stora koldioxidutsläpp som fossila bränslen när de förbränns i fordon. Raffinaderierna använder vätejoner och elström för att raffinera fram biodiesel och biobensin. Vätejonerna gör man av fossilgas. Detta gör att utsläppen på raffinaderierna är 25% högre vid tillverkning av biobränsle än vid fossila bränslen. Dessutom köper Preem in stora mängder fossilfri svensk el som man nyttjar till att producera biobränsle som ger stora koldioxidutsläpp. Detta är fullständigt bakvänt. 

Preem köper bland annat in talloljor från kalhyggesavverkningar. Kalhyggen fortsätter att släppa ut växthusgaser i 30 år efter avverkning. Att hugga ner träd som är effektiva på att binda koldioxid är vansinne i en pågående klimatkatastrof. Det tar 70-100 år innan skogen kan absorbera lika mycket koldioxid som släppts ut när biobränslen förbränns i motorer. IPCC:s senaste forskningsrapport är tydlig med att det är tid vi absolut inte har.  Skogen måste stå kvar och växa för att fungera som kolsänka. Även EU kräver att Sverige ska minska sin avverkning och låta skogen stå. Preems inköp av bioljor innebär att ökade odlingsytor och matoljor används till fordonsbränsle istället för till mat på flera ställen i världen. Biobränslen spelade "en stor roll" i matkriserna 2008 och 2011, enligt studier från Princeton University. Det är orimligt att Preem ska använda mat för produktion av fordonsbränsle i en tid när svälten i världen ökar dramatiskt. 

Vi avvecklar inte fossilindustrin över en natt och självklart är det positivt om stora fossilindustrier ställer om sin verksamhet. Problemet är när de lägger enorma summor på marknadsföring som får människor att tro att utvecklingen går åt rätt håll, när det i själva verket är tvärtom.  Med sin gröna marknadsföring har Preem fått människor att tro att Sverige har ett hållbart bränslealternativ. I själva verket blir Preem med den pågående raffinaderiutbyggnaden Sveriges näst största utsläppare av koldioxid efter SSAB. När bränslena som Preem producerar väl används i fordon ger de varje år utsläpp som är större än Sveriges övriga totala utsläpp. Det är varken hållbart eller att göra “resan bättre för alla tappra kämpar”. 

​

Foto: Alexandre Van Thuan, Unsplash